Växthusgaser: dokumentation för statistiken

Allmän beskrivning av statistiken (SIMS 3.1)

Statistiken sammanställs på basis av de uppgifter om utsläpp som rapporteras till EU och FN:s klimatkonvention. Den årliga rapporteringen av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet till FN:s klimatkonvention innehåller en utsläppsberäkning i ett bestämt format (rapporteringstabeller, CRF-tabeller) och en anknytande bakgrundsrapport (National Inventory Report). Växthusgaserna rapporteras årligen till EU, FN:s klimatkonvention och dess Kyotoprotokoll. Statistikcentralen är den nationella inventeringsenheten i Finland.

Begrepp och definitioner (SIMS 3.4)

Biogen koldioxid (CO2-bio)

Koldioxidutsläpp som härstammar från biomassa uppstår vid förbränning av biomassa. Också biologisk nedbrytning t.ex. på avstjälpningsplatser och vid behandling av avloppsvatten orsakar biogena CO2-utsläpp, men dessa uppskattas inte separat. Till biomassa räknas t.ex. trä, biogas, avloppsslam och biologiskt nedbrytbart avfall. I Finland orsakas största delen av de biogena CO2-utsläppen inom skogsindustrin vid förbränning av svartlut; också annan energiförbränning av trä är en stor källa. De biogena CO2-utsläppen från förbränningen räknas inte som utsläpp från energisektorn inom ramen för inventeringen av växthusgaser, eftersom de ingår i kollagerförändringar inom markanvändningssektorn.

Dikväveoxid (N2O)

Dikväveoxid (lustgas) är ett ämne som orsakar uttunning av ozonskiktet och en betydande växthusgas. Dess växthusgaseffekt per massenhet är omkring 300 gånger så stor som effekten från koldioxid. Mest dikväveoxidutsläpp orsakas av jordbruket.

Flyktiga organiska föreningar utom metan (NMVOC)

NMVOC är den allmänna benämningen på lättflyktiga organiska föreningar, exklusive metan. Flyktiga organiska föreningar frigörs bl.a. i förbränningsprocesser samt vid användning av lösningsmedel. Kväveoxider (NOx) och NMVOC-föreningar reagerar under inverkan av solljus, vilket leder till att ozon bildas.

Klimatkonventionen

FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UN Framework Convention on Climate Change, UNFCCC), som undertecknades i Rio de Janeiro 1992.

Koldioxid

Koldioxid (CO2) är den mest betydande av de växthusgaser som mänskligheten ger upphov till. Största delen av den koldioxid som mänskligheten ger upphov till härstammar från användningen av fossila bränslen (bl.a. olja, stenkol och naturgas). En annan viktig utsläppskälla är förstörelsen av tropiska skogar och andra förändringar i markanvändningen.

Koldioxidekvivalent

Ett gemensamt mått på växthusgasutsläpp för att sammanräkna hur olika växthusgasutsläpp bidrar till att växthuseffekten ökar.

Källa

Process eller verksamhet som frisätter växthusgaser, aerosoler eller förstadier till växthusgaser i atmosfären.

Markanvändningsklass

Markanvändningsklassen definieras på basis av den primära (huvudsakliga) eller den ekonomiskt viktigaste användningsformen för området ovanför markytan. Markområden klassificeras enligt användningen och å andra sidan enligt det som endera av naturen eller som en följd av mänsklig verksamhet finns på markytan. Ett visst område kan höra till bara en markanvändningsklass. Med markanvändning avses att ett område faktiskt används för något visst ändamål, inte t.ex. potentiell eller planerad användning

Metan (CH4)

Metan uppstår i samband med förruttnelse och rötning av organiskt material, t.ex. gödsel, avloppsslam eller biologiskt nedbrytbart avfall. Dessutom uppstår det i samband med husdjurs matsmältning, som är den största källan till metanutsläpp i inventeringen av växthusgaser. Utöver det ovannämnda bildas metan vid ofullständig förbränning och avdunstar vid behandling, transport och distribution av natur- och biogas.

Nyckelkategori

En utsläppskategori som ska prioriteras i den nationella inventeringen av växthusgaser, eftersom den har en betydande inverkan på landets totala utsläpp av växthusgaser, mängden utsläpp/upptag och/eller utvecklingen.

Omräkning

Omräkning är den standardmetod som i samband med förändringar i metoder och källmaterial används för att säkerställa enhetlighet och konsekvens vid inventeringsberäkning. Omräkning innebär att estimaten omräknas med en och samma metod och enhetliga källdata för alla de år som inventeringen gäller

Rapporteringssektor i inventeringen av växthusgaser

I inventeringen av växthusgaser rapporteras utsläppen inom följande sektorer: Energi: energianvändning av bränslen samt utsläpp genom avdunstning och flyktiga utsläpp i anknytning till produktion, distribution och förbrukning av bränslen Industriella processer och användning av produkter: utsläpp vid industriella processer, utsläpp vid råvaruanvändning och vid råvaruanvändning av bränslen, utsläpp vid användning av F-gaser samt utsläpp vid användning av dikväveoxid i industriella och medicinska tillämpningar Jordbruk: CH4-utsläpp från husdjurs matsmältning, CH4- och N2O-utsläpp från gödselhantering, N2O-utsläpp från marken, N2O-utsläpp från förbränning av växtrester på åkrar samt CO2-utsläpp från kalkning och ureagödsling Markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF): CO2-utsläpp och CO2-upptag i fråga om markanvändningsklasserna skogsmark, odlingsmark, gräsmark, våtmarker, bebyggda områden och övrig mark. Dessutom rapporteras bl.a. utsläpp från träprodukter, skogsbränder och skogsbränning samt N2O-utsläpp från åkerröjning, skogsgödsling, dikade skogsmarker och torvproduktionsområden och CH4-utsläpp från dikade skogsmarker och torvproduktionsområden. Avfall: avstjälpningsplatser, kompostering och behandling av avloppsvatten dessutom rapporteras indirekta CO2-utsläpp som uppstår via NMVOC- och CH4-utsläpp från industriella processer och energisektorn

Sänka

En process, verksamhet eller mekanism som binder växthusgaser ur atmosfären. Även ett sådant kollager som binder mer kol än vad som frigörs i atmosfären eller överförs till ett annat lager, kan kallas för en sänka. Den årliga anhopningen i kollager kallas för upptag (kolupptag från atmosfären). Även ordet sänka används synonymt, trots att det är fråga om den årliga anhopningen i kolsänkor.

Upptag (från atmosfären)

En kolsänka binder en kemisk förening som innehåller kol, vanligen koldioxid. De viktigaste kolsänkorna är hav och skogar. I samband med fotosyntesen binder alger och växter koldioxid ur luften till biomassa. När skogarnas trädbestånd växer binder det kol i betydande utsträckning. Kol ackumuleras i förnan, döda träd och jordmånen, men frigörs också vid nedbrytningsprocessen. Därtill löses kol upp i haven som koldioxid och i andra oorganiska former.

Utsläppsfaktor

Mängden av ett utvalt utsläpp i förhållande till en viss storhet. Ofta är storheten en produktionsinsats, t.ex. ton koldioxidekvivalent per förbrukat bränsle.

Utsläppsintensitet

Den totala mängden av ett utvalt utsläpp i förhållande till en viss storhet. T.ex. ton koldioxidekvivalenter per förädlingsvärde.

Växthusgas

De växthusgaser som ska rapporteras i inventeringen av växthusgaser är koldioxid CO2, metan CH4, dikväveoxid N2O samt fluorerade växthusgaser, dvs. F-gaser (HFC-föreningar (fluorkolväten), PFC-föreningar (perfluorkolväten), svavelhexafluorid SF6 och kvävetrifluorid NF3). Andra viktiga växthusgaser är vattenånga, ozon samt s.k. CFC- och HCFC-föreningar som ingår i Montrealprotokollet. Växthusgaserna försvårar återreflekteringen till rymden av solens värmestrålning, vilket medför att klimatet blir varmare.

Befogenheter (SIMS 6)

Kvalitetssäkring (SIMS 11.1)

Publiceringskalender (SIMS 8.1)

Användarnas tillgång (SIMS 8.3)

Principer för dataskydd (SIMS 7.1)